Henrik Rundquist är arkitekt och driver arkitektkontoret &Rundquist i Stockholm. Som arkitekt har han främst ägnat sig åt stadsbyggnad och infrastruktur i olika former och ritat bland annat broar, terminaler och stationer. Som han själv säger: ”platser där många människor tillbringar mycket tid men inte har som mål”.
– Man är alltid på väg när man rör sig i våra miljöer.
Betong, som framför allt används i anläggningskonstruktioner i det som Henrik och kollegorna skapar, är inte något som de flesta i första hand skulle associera till häftig estetik. Men de utgår från konstruktionen och formar den arkitektoniskt. Att gömma undan betongen under andra material eller konstruktioner, vänder sig Henrik Rundquist starkt emot.
– Vi försöker inte dölja eller pynta med betongen utan i stället direkt bejaka dess egenskaper. Jag tycker inte att man ska krångla till det för mycket, utan låta materialet vara synligt och närvarande.
– Dessutom så kan man ge materialet nästan vilka former som helst även om det kan vara arbetskrävande att bygga komplexa gjutformar, fortsätter Henrik Rundquist.
Materialminimering på väg tillbaka
Hur ser man som arkitekt på – och förhåller sig till – branschens fokus på att minska klimatavtrycket?
Henrik Rundquist menar att det nu är dags att materialminimera igen. Att minska volymen betong som används är ett av sätten att minska klimatbelastningen. När betongen slog igenom som ett modernt byggnadsmaterial i det tidiga 1900-talet var relationen materialkostnad/arbetskostnad en annan än idag.
Från den tiden ser man exempel på olika fantastiska konstruktioner som är sirliga, tunna och lätta i uttrycket. Han nämner italienska arkitekten Luigi Nervi som skapat stora hallar med mycket finess som en inspiratör på området. Vi behöver komma tillbaka till det sättet att se på hur materialet kan formas, fast skälet nu är ett annat, resonerar Henrik Rundquist.
Som arkitekt har Henrik tidigare bejakat den klumpighet som betongen ofta behövt ha och förstärkt det uttrycket som en positiv egenskap. Nu ser han fram emot att kunna utveckla nya spänstiga former. Att använda mindre material, helt enkelt.
– Man har blivit slösaktig med materialet för att spara arbetstid i byggskedet.
Klimatfrågan gör att alla uttag av resurser nu ses över i olika delar av byggprocesser. Man behöver hushålla mer både ekonomiskt och klimatmässigt framöver, beskriver Henrik Rundquist.
Byggnader, rum och helhetsmiljöer måste vara välfungerande och formade för människor
Betongen har fått dåliga associationer
Under en ganska lång tid så har betongen varit associerad med de miljöer den använts mest i, menar Henrik Rundquist. Vilket inte alltid varit till en fördel. Ibland har det varit miljöer som haft negativa konnotationer, som miljonprogramområden. Eller funktionella miljöer som trafikmiljön, som inte alltid är särskilt festlig.
– Man har skämts lite över betongen.
Henrik Rundquist menar dock att den arkitektoniska diskussionen behöver fördjupas. För en arkitekt handlar det inte bara om en ytlig skönhet.
– Byggnader, rum och helhetsmiljöer måste vara välfungerande och formade för människor att använda på ett värdigt sätt och samtidigt intressanta att se, ta på och vara vid.
Gamla metoder upplever en renässans
Med dagens utveckling av alternativa bindemedel i betongen för att minska klimatpåverkan kan man spåra en koppling långt tillbaka i tiden där skönhet och beständiga konstruktioner gick hand i hand. Italienska Pantheon som daterar tillbaka till 100-talet e.kr är ett exempel på en sådan konstruktion.
Faktum är att den vulkanaska som dessa äldre tiders betongbyggnader är gjorda av har blivit i ropet igen, idag arbetas det febrilt med att ta fram nya sorters cement där man blandar in vulkanaska.
– Det var så det började en gång, så cirkeln är sluten, konstaterar Henrik Rundquist.
Och det allra mest hållbara huset är som bekant det man inte river, utan återbrukar.
– Idag rivs många i grunden fungerande byggnader, ofta med väldigt beständiga betongstommar. Det är kapitalförstöring och resursslöseri, men samtidigt så går kalkylerna tydligen ihop eftersom det fortsatt sker, resonerar Henrik Rundquist och undrar hur hållbarheten viktas in i detta.
Med dagens ekonomiska läge så ökar materialkostnaderna. Det är inte bra i sig men kanske kan det få en positiv bieffekt, tror han:
– Man har helt enkelt inte råd att slösa.
Från återbruk till totalförsvar
Sparsamhet tillsammans med mer återbruk och återvinning av betong är några klimatvänliga åtgärder som både de som ritar och bygger kommer behöva ta till mer av, förklarar Henrik Rundquist. Det är effektivt att arbeta med det man redan har. Det finns fortsatt många typer av byggande där betong är förstahandsval ur beständighets- och säkerhetssynpunkt.
– För till exempel broar är betong ett självklart material, men även här kan man se framför sig en utveckling.
Det kommer att behövas mycket betong även framöver
Bara det att testa att kombinera betong med andra material som inte är norm är intressant, resonerar arkitekten. Medan betong och stål är ett välkänt och beprövat koncept som fungerar, så är betong och trä tillsammans mycket mindre utprövat.
I den tid vi lever i nu håller säkerhet på att uppvärderas igen efter att ha fallit i glömska under en längre period. När totalförsvaret hamnar högre upp på samhällets agenda kan det öka intresset för motståndskraftiga byggnader av betong.
– Det kommer att behövas mycket betong även framöver, konstaterar Henrik Rundquist, och tillägger:
– Men förhoppningsvis i många mer utvecklade former och kombinationer som ger oss intressantare och hållbarare miljöer att leva i. Då blir betongen, återigen, ett första naturligt val av material.
Skrivet av Anna Rennéus Guthrie
Anna Renneus Guthrie är journalist och skribent baserad i Stockholm och skriver om innovation, hållbarhet och beredskapsfrågor.
