Jag gillar när det är lite rörigt och man måste ha koll på många olika grejer samtidigt. I det här jobbet måste man vara stresstålig och kunna hålla flera saker i huvudet.
Thomas Nilsson, processtekniker
Betongbilarna rullar i en strid ström in till Lujabetongs fabrik i Kungsängen norr om Stockholm. Mot den ljusblå vårhimlen reser sig fem gigantiska cementsilos målade i företagets färger rött, svart och vitt. En trappa upp, i kontrollrummet, sitter processteknikerna Muse Yusef, Martin Kihlberg och Thomas Nilsson och övervakar allt som sker på sina datorskärmar.
Körschemat visar med olika färger vilka bilar som är på ingång och vilka som är klara, vilken mängd betong de ska hämta och vilken sort de ska ha. I dag säger orderloggen att cirka 200 kubikmeter betong ska lämna fabriken innan grindarna stängs för dagen. Det är en ganska normal mängd berättar Muse, men mycket kan hända och ingenting är 100 procent säkert förrän dagen är slut.
Kräver stresstålighet
En trasig betongbil, köer på E18 eller en lossning som drar ut på tiden kan påverka arbetet och orsaka förseningar. Men det är inget som bekommer de här rutinerade killarna. De är vana att jobba med många bollar i luften och tar de ovissa förutsättningarna med ro. Ja, det är nästan en del av charmen i jobbet, säger Thomas.
– Jag gillar när det är lite rörigt och man måste ha koll på många olika grejer samtidigt. I det här jobbet måste man vara stresstålig och kunna hålla flera saker i huvudet.
Kommunikationsradion skrapar och en chaufför vill veta om han kan backa in under pumpen nu, telefonen ringer och Martin svarar en annan förare som meddelar att han är lite sen in på grund av trafiken. Samtidigt ljuder en signal högt för att visa att betongbilen som just har fyllt sin roterare är klar och att det är dags för nästa att ta plats. För ett otränat öga kan det tyckas vara fullt kaos men enligt killarna i kontrollrummet är det här en ganska lugn dag.
– Då skulle du vara här när det verkligen är mycket, skojar Martin och berättar att det har hänt att de fått jobba till elva tolv på kvällen och även vissa helger när det är som mest hektiskt.
– Det är de stunderna som nästan är roligast att jobba. Man hinner inte ens tänka på att tiden går när allt bara rullar på och går fort, flikar Thomas in.
Varierade roller
I processteknikernas arbetsuppgifter ingår många olika delar och arbetsdagarna är väldigt varierade. Just för dagen är Muse transportledare och har huvudansvaret för att styra upp bilarna som kommer till fabriken, medan Martin sitter vid processdatorn och ser till att det blir rätt recept och blandningar till kunderna. Han övervakar att allt ser okej ut via en skärm som i åtta olika vinklar visar hur betongen blandas och fylls på i bilen.
Thomas har i dag tagit på sig rollen som ”gårdskarl” eller ”utegubbe” som han skämtsamt kallar det. Det betyder att han vistas ute på gården och bland annat ser till att returfickan, där de tar hand om betongrester, och spolanläggningen är rena, snygga och fungerar som de ska. Att utföra provtagning av betongens konsistens är en annan av gårdskarlens arbetsuppgifter.
– Variationen i arbetsuppgifterna är stor och det är jättekul. Ingen dag är den andra lik och man blir aldrig less, säger Martin.
Mycket kundkontakt
Av de tre kollegorna är det Thomas som har varit på företaget längst – i hela 20 år. Han har en bakgrund som bilmekaniker, men sadlade om vid 40 års ålder för att skona kroppen från det slitage som mekandet orsakar. Han har inte ångrat sig en sekund och stortrivs med jobbet och kollegorna.
– Jag gillar att man inte sitter vid skrivbordet i åtta timmar utan växlar mellan att vara ute på gården och att jobba vid datorn. Sen är det kul med all kundkontakt också.
För mycket kundkontakt blir det. Dörren till kontrollrummet öppnas ständigt och in kommer chaufförer och leverantörer som vill byta några ord, ta en kaffe medan de väntar på sin tur eller bara ställa en fråga.
– Det händer grejer hela tiden, och man måste vara bra på att hantera olika människor och vara social, säger Muse.
Han hittade till betongbranschen via Yrkeshögskolan där han först pluggade till försäkringsrådgivare men inte trivdes.
– Då såg jag utbildningen till betongingenjör och hoppade på den. Det är jag glad för, eftersom jag trivs så bra med mitt jobb och min arbetsplats i dag, säger han och tillägger att det var genom praktiken på skolan han fick in en fot på Lujabetong för fem år sen.
Avslappnat och uppmärksamt
Martin Kihlberg har jobbat i byggbranschen hela livet och kom in på betong för 15 år sen. På Lujabetong har han varit i sju år. Det är tydligt att trion trivs med varandra och med sitt jobb. De småpratar och skojar, skämten går varma och stämningen är god. Men trots den avslappnade atmosfären är de hela tiden uppmärksamma på det som händer utanför. Mitt i ett samtal tittar Thomas ut genom fönstret och får syn på en chaufför som väntar på sin tur att fylla på betong i sin bil. Han tar radion och anropar honom.
– Du kan ta en kvarts rast nu, så fyller vi efter det, säger han och förklarar att trafikledarna ofta är de som säger till chaufförerna när ska ta sina raster eftersom det måste synka med flödet i fabriken och de andra bilarna för att undvika stopp.
Så ljuder signalen på nytt och nästa bil är fylld med färsk betong och redo att rulla ut mot en byggarbetsplats i Stockholmstrakten. Allt medan de tre killarna i Lujabetongs kontrollrum i Kungsängen fortsätter sitt arbete med vaksamma ögon, en stor portion yrkesskicklighet och massor av genuin arbetsglädje. Eller som Muse uttrycker det:
– När man åker härifrån på eftermiddagen kan man vara trött men man är alltid glad för det är ett så kul jobb och vi har så roligt tillsammans.
